Nu när jag ändå är igång...Såg "The Amazing Spiderman" här om dagen. EPIC! Fett mycket bättre än den förra första spiderman. Som den patetiska lilla superhjälte fanatikern jag är, var jag nog den enda jäveln på hela bion som grät. Visst var det några ställen där det var ganska uppenbart att man kunde få gråten i halsen, som när det var folk som dog. Men jag grät förfan på ställen där alla andra bara satt och tänkte typ: okej bara ännu en scen i filmen, spiderman tänker svinga sig... Medan jag satt där med tårar i ögonen och tänkte: Gud vad fint och underbart, de ha hopp och tro om honom, fantastiskt. snyft...

Jag är en rätt patetisk brud ibland, blödig och sådär. kul.