2014 blev året då jag började leva som ung och dum. Året jag hittade ny under-fucking-bar vänskap. Året jag insåg att vännerna jag haft föralltid är så jävla bra. Året jag insåg att jag faktiskt duger. Året jag insåg att jag faktiskt kan få den uppmärksamhet jag vill av killar. Året jag började festa på riktigt. Året jag insåg att killar är dumma i huvudet, men det är vi tjejer också så vad fan klagar alla på. Året jag började förvirra mig själv. Året jag började ta askorkade beslut. Året jag var sjuk i huvudet. Året jag var ledsen & vissa dagar helt förstörd. Året jag varit lycklig som inihelvete. Året jag slutade bry mig så jävla mycket om vad folk tycker om mig.

 

2014 blev det bästa & sjukaste året i mitt liv hittills. 

Det är enklare att lämna än att bli lämnad. Det är enklare att såra än att bli sårad. Det är enklare att hata än att bli hatad.

 

Det är svårare att älska än att bli älskad.

Ibland lever man livet som fan. Har det ball som fan. Möter nån ny människa. Mår bra som fan. Sen mår man inte så bra längre. Så raderar man den nya människan ur livet igen. Så lever man livet som fan igen. Och mår bra som fan igen!